Jag lär mig alltid något nytt på Stinas föreläsningar. Hur många gånger har jag inte satt en ram runt ett
barns bild? T.o.m. klippt ut en bit ur en bild och ramat in. Skrivit vad barnet ritat, jadå. Och aldrig tänkt
tanken att jag förstört något i barnets unika bild. För att det skulle se snyggt ut på väggen.
Den här otroliga respekten för barns eget uttryck som Stina lär ut är verkligen guld värd. Hur tänkte jag
egentligen? Kan jag tänka nu. Och hur skulle jag själv känna om någon förändrade en bild jag gjort.
Förmodligen bli arg och ledsen. Tack, Stina för den insikten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar