Individuell examinationsuppgift

"Någon kanske vet vad ett barn är, men ingen vet vad det kan bli" Ann Åberg/Hillevi Lenz Taguchi)
Just den meningen tycker jag mycket om. Den säger mycket om Reggio Emilias filosofi för mig.
Jag hoppas att jag i mitt arbete alltid ska ha den i åtanke. Jag har ända sedan jag var i Guastalla 2005
och såg arbetet där och träffade en kursdeltagarre som gått Atelieristakursen tänkt att: Den vill jag också gå!
Det har varit en lärorik, utmanande och rolig resa jag gjort.
Väldigt inspirerande att göra studiebesök hos mina basgruppsmedlemmar och se deras lärmiljöer och höra hur de arbetar.
På min förskola är vi just i startskottet med att börja jobba Reggioinspirerat. Det har känts lite sådär att komma tillbaka till förskolan och fortsätta arbeta med det jag lärt mig på kursen när mina kolleger inte riktigt
varit med på samma tankesätt. Men om man som Cristian Fabbi sa, börjar att diskutera så kan man alltid någonstans mötas. Den här respekten inför människors inneboende resurser att- bli sitt bästa tycker jag är bland det finaste man kan tänka.
Efter många år som Fritidspedagog och en del utflykter till Förskolans värld blir jag ibland mörkrädd över att möta samma pedagogik som när jag själv gick i skolan, dvs. "gissa vad fröken tänker". Ledsen blir jag också ofta över hur kreativa barn med öppna sinnen blir "jobbiga barn" och uttråkade barn.
Om vi hade ett annat sätt att se på barn och lärande. Om vi varje dag var nyfikna.Inte hade en färdig planering med färdiga svar. Jag tror att vi pedagoger också blir uttråkade och tappar lusten när vi varje termin kör samma tema.
För mig är det just förhållningssättet till barn eller kanske till alla människor som är det mest fantastiska i den här filosofin. Att vara en nyfiken medforskare.
Min roll som bildpedagog och Frititidspedagog har väl varit att gå från färdiga små projekt, typ pyssel till jul och påsk till att själv tänka lite annorlunda. Att göra barn förtrogna med alla material i atelje`n. Visa konst som går lite utanför det vanliga man ser. För att förhoppningsvis tända en gnista till att själv våga skapa fritt.
Nu kommer jag att tänka mer på respekten för barnets eget skapande. Att inte fråga vad det föreställer som enda fråga. Inte rama in fint och som jag tycker estetiskt. Utmana mer. Ge lite mer aha-upplevelser. Vara lite
tystare - alltså inte stoppa in, utan locka fram mer.. Det ska bli spännande att se hur jag lyckas med det nu
när jag ska börja arbeta med skolbarn igen.
Det här "tänket" är ju på inget sätt färdigt hos mig, det är mer att jag ser med lite andra ögon.
Hela tiden upptäcker nya saker. Varje gång jag tycker att jag vet, så inser jag att jag inte alls vet.
Att jag har så oändligt mycket mer att lära mig. Det är inte negativt-tvärtom!
När jag läser: "Barns visuella världar" så undrar jag:-hur ska vi tänka då?
Jag har varit med och förbjudit samlingskort typ Pokemon i skolan och på fritids. Men, gör vi rätt när vi förbjuder? Är det som Pernilla Månsson sa: - barnen får lämna sin "ryggsäck", sin egen värld vid grinden till skolan/förskolan? Är det så bra? Hur känner sig ett barn då? Och vem är jag att döma? Kan vi istället tillåta och kanske ta med det i ett projekt?
Den "tredje pedagogen" är också något jag ofta funderar på.
Hur inreder vi rum? Vilka material ska finnas där? För vem? Vad kan man göra i rummet?
Jag tänker att det måste vara väl synligt för alla vad rummet är till för. Man ska bli lite nyfiken. Vilja upptäcka rummet! Samtidigt ska det vara föränderligt.Men tanken finns där: vet jag vad barnen som vistas där vill att rummet ska vara? Materialet? Hur vet jag det? Tror jag bara att jag vet?
Där kommer väl den Pedagogiska Dokumentationen in.
" Genom att dokumentera vad barn gör, säger och ger uttryck för på olika sätt lär vi oss inte bara något om oss själva som pedagoger utan framför allt lär vi oss något om barnen och hur de upplever, förstår och utrycker omvälden." (Hillevi Lenz Taguchi). Ja, det var några av mina tusen tankar och reflektioner om
kursen och Atelieristarollen.

Referenser:
Lyssnandets Pedagogik Ann Åberg/Hillevi Lenz Taguchi
Skapande barn Stina Braxell
Varför pedagogisk dokumentation Hillevi Lenz Taguchi
Barns visuella kulturer Anna Sparrman
Barns estetiska läroprocesser Tarja Häikiö

Föreläsningar av:
Christian Fabbi
Tarja Häikiö
Stina Braxell
Pernilla Månsson
Mia Andersson

Hur kan man arbeta med barn och konstbilder

Jag har med skolbarn 7-10 år ofta arbetat med konst/konstnärer. Berättat om konstnärens liv-låtit barnen måla av en konstbild och gjort en utställning av allt.
När jag varit i Barcelona och blivit inspirerad av Gaudis byggnader jobbade vi med att göra mosaiker.
Barnen tittade på bilder av byggnaderna och mosaikerna, fick sen själva arbeta med pappersmosaik.
En del barn valde att göra hela byggnader, en del gjorde mosaiken.
Ett för barnen befriande sätt att arbeta märkte jag då de inte hade de prestationskrav över sig som ofta stoppar de barn som inte är intresserade av bildämnet.

Nu blev det på lika villkor för alla. Tyvärr har jag inte några bilder på barnens verk.