Stinas uppgift

Bestämmer mig för att jobba med lera, riktig lera har de här barnen inte fått testa på.
Idag ska ni få jobba med det här, säger jag och tar fram leran. Lera! ropar barnen. Det är 3 pojkar 2-3 år.

Jag har bestämt mig innan för att jag ska vara helt tyst och bara observera och skriva ned barnens kommentarer.De får varsin bit lera och börjar genast undersöka den. Här är barnens kommentarer:
N:-Man blir så smutsig
N:-Man kan inte äta den, bläh! Oj hål!
S:- Kolla! ( Lyfter upp leran)
M:- Steker glass
N:-En farlig drake
S:- Kolla, jag har gjort en kaka!
N:-Du låtsas att det är en kaka.
S:-Tårta
M, smakar på leran säger:-Bläh!
Alla smakar på leran och säger:-Bläh!
De får lerverktyg av mig.
S:-Den är vass! Oj, hål!
M:- inne! (pekar på verktyget i leran)
N:- Man gör illa sig.
M:- En stor fisk ( bankar ut leran)
N:- Jag gör så här, med tre horn och ett som har inne och ute och vassa tänder, såna där. ( gör märken i leran) Axel är farligt monster.
N:- Kolla här en gubbe!
M:-Fingret, tummen( trycker ned dem i leran)
S:- Kladdig.
M:- Tummen! Hunden! Ha! Ha!Ha! Oj! Ramla hunden.
N:- Det här är en rymdraket, en stor rymdraket!
M:- Glass!
N:- Vi är inte färdiga än ( låter som en rymdraket, kör med leran i luften)
N.- ( Tar små, små bitar och bankar på och pratar hela tiden för sig själv)
S:-( slickar på leran)- Jag har gjort en drake! Titta! Hejdå allihopa! Syns en annan dag! ( slänger ner leran på golvet, tar upp den igen)- oj, jag hittar den.

N: ( börjar rulla små lerbitar i handen)- Gör en mask, det är enfarlig mask, den kommer till dig, en pyttepyttemask,där pappa och där storebror, jag gör en mamma med, nu kommer mamma, det här är mamma mask, där kommer en till.
Reflektion: N är äldst av pojkarna och arbetar intensivt hela tiden, de yngre pojkarna testar lite med leran, smakar, sticker ned verktyg i osv. Men, ju mer N pratar om vad han gör och använder leran till att göra olika former så stannar de upp och lyssnar och tittar på vad N gör. De försöker inte göra likadant utan slutar till sist helt och tappar intresset.
Kanske kan jag nästa gång ha bara de två yngsta pojkarna och som Stina föreslår i sin bok t.ex. fråga:- Hur högt kan man bygga med lera? Eller ge lite inspiration med t.ex. olika former i lera, cirklar, rektanglar, kvadrater eller rullar, kuber, klot i olika storlekar, för att väcka deras nyfikenhet och lust.

2 dagar med Christian Fabbi

Två helt underbara dagar med en fantastisk föreläsare! Sitter och läser igenom mina anteckningar, tar nog tid att smälta och reflektera riktigt över.
Det som fastnat är ändå Christians stora övertygelse och respekt för inte bara barnets utan alla människors förmåga att bli sitt bästa.
När vi sitter där och fastnar i konliktlösningar mellan barnen , så kan det vara så enkelt men samtidigt så svårt
att ta på sig andra glasögon och tänka: Vad beror det på att det här barnet så ofta hamnar i konflikter? Är det kanske så att barnet är uttråkat? Understimulerat? Hur ser vår miljö ut?
På min förskola arbetar vi inte än Reggioinspirerat. Men tanken är att vi ska komma dit. Jag har länge brottats med hur vi ska börja. Nu känns det som att vi har fått verktyg till en början. Barnobservationer, såklart. Att barnobservationerna får styra vad vi ska arbeta med, hur vi ska bygga miljöer, vilket material vi behöver osv. Att vi pratar om vår kunskapssyn, är nyfikna på barns lärande och har förväntningar på att de kan. Två väldigt givande dagar. TACK!

Bildanalys med Tarja av Den farliga resan

Vi får en hel del historik av Tarja om sagor. Som att på 1800-talet i England började man göra barnböcker.
Att bröderna Grim samlade ihop sagor i Europa och tecknade ned dem.
Vi gör sedan ett försök till bildanalys av Den farliga resan av Tove Jansson.
Vi ska ta varje uppslag i boken och titta på:
- Vad ser vi här?
-Vad symboliserar det?
-Finns det en djupare betydelse?
Vi hann med två bilder i vår grupp. En fråga som kom upp var: Behöver det vara en flicka på bilderna?
Vet vi att det är en flicka? På slutet berättade Tarja om Tove Janssons liv. Och visst kan man tolka in hela hennes liv i bokens bilder. Men- behöver det vara så?