Stinas uppgift

Bestämmer mig för att jobba med lera, riktig lera har de här barnen inte fått testa på.
Idag ska ni få jobba med det här, säger jag och tar fram leran. Lera! ropar barnen. Det är 3 pojkar 2-3 år.

Jag har bestämt mig innan för att jag ska vara helt tyst och bara observera och skriva ned barnens kommentarer.De får varsin bit lera och börjar genast undersöka den. Här är barnens kommentarer:
N:-Man blir så smutsig
N:-Man kan inte äta den, bläh! Oj hål!
S:- Kolla! ( Lyfter upp leran)
M:- Steker glass
N:-En farlig drake
S:- Kolla, jag har gjort en kaka!
N:-Du låtsas att det är en kaka.
S:-Tårta
M, smakar på leran säger:-Bläh!
Alla smakar på leran och säger:-Bläh!
De får lerverktyg av mig.
S:-Den är vass! Oj, hål!
M:- inne! (pekar på verktyget i leran)
N:- Man gör illa sig.
M:- En stor fisk ( bankar ut leran)
N:- Jag gör så här, med tre horn och ett som har inne och ute och vassa tänder, såna där. ( gör märken i leran) Axel är farligt monster.
N:- Kolla här en gubbe!
M:-Fingret, tummen( trycker ned dem i leran)
S:- Kladdig.
M:- Tummen! Hunden! Ha! Ha!Ha! Oj! Ramla hunden.
N:- Det här är en rymdraket, en stor rymdraket!
M:- Glass!
N:- Vi är inte färdiga än ( låter som en rymdraket, kör med leran i luften)
N.- ( Tar små, små bitar och bankar på och pratar hela tiden för sig själv)
S:-( slickar på leran)- Jag har gjort en drake! Titta! Hejdå allihopa! Syns en annan dag! ( slänger ner leran på golvet, tar upp den igen)- oj, jag hittar den.

N: ( börjar rulla små lerbitar i handen)- Gör en mask, det är enfarlig mask, den kommer till dig, en pyttepyttemask,där pappa och där storebror, jag gör en mamma med, nu kommer mamma, det här är mamma mask, där kommer en till.
Reflektion: N är äldst av pojkarna och arbetar intensivt hela tiden, de yngre pojkarna testar lite med leran, smakar, sticker ned verktyg i osv. Men, ju mer N pratar om vad han gör och använder leran till att göra olika former så stannar de upp och lyssnar och tittar på vad N gör. De försöker inte göra likadant utan slutar till sist helt och tappar intresset.
Kanske kan jag nästa gång ha bara de två yngsta pojkarna och som Stina föreslår i sin bok t.ex. fråga:- Hur högt kan man bygga med lera? Eller ge lite inspiration med t.ex. olika former i lera, cirklar, rektanglar, kvadrater eller rullar, kuber, klot i olika storlekar, för att väcka deras nyfikenhet och lust.

2 dagar med Christian Fabbi

Två helt underbara dagar med en fantastisk föreläsare! Sitter och läser igenom mina anteckningar, tar nog tid att smälta och reflektera riktigt över.
Det som fastnat är ändå Christians stora övertygelse och respekt för inte bara barnets utan alla människors förmåga att bli sitt bästa.
När vi sitter där och fastnar i konliktlösningar mellan barnen , så kan det vara så enkelt men samtidigt så svårt
att ta på sig andra glasögon och tänka: Vad beror det på att det här barnet så ofta hamnar i konflikter? Är det kanske så att barnet är uttråkat? Understimulerat? Hur ser vår miljö ut?
På min förskola arbetar vi inte än Reggioinspirerat. Men tanken är att vi ska komma dit. Jag har länge brottats med hur vi ska börja. Nu känns det som att vi har fått verktyg till en början. Barnobservationer, såklart. Att barnobservationerna får styra vad vi ska arbeta med, hur vi ska bygga miljöer, vilket material vi behöver osv. Att vi pratar om vår kunskapssyn, är nyfikna på barns lärande och har förväntningar på att de kan. Två väldigt givande dagar. TACK!

Bildanalys med Tarja av Den farliga resan

Vi får en hel del historik av Tarja om sagor. Som att på 1800-talet i England började man göra barnböcker.
Att bröderna Grim samlade ihop sagor i Europa och tecknade ned dem.
Vi gör sedan ett försök till bildanalys av Den farliga resan av Tove Jansson.
Vi ska ta varje uppslag i boken och titta på:
- Vad ser vi här?
-Vad symboliserar det?
-Finns det en djupare betydelse?
Vi hann med två bilder i vår grupp. En fråga som kom upp var: Behöver det vara en flicka på bilderna?
Vet vi att det är en flicka? På slutet berättade Tarja om Tove Janssons liv. Och visst kan man tolka in hela hennes liv i bokens bilder. Men- behöver det vara så?

Egen skapande uppgift 3 120315

Funderar och funderar på vad jag ska göra. Av vad? Efter stor beslutsångest bestämmer jag mig för att
dra fram allt möjligt material ur skåp och lådor. Det här är det roligaste sättet att arbeta skapande tycker
jag. Fantasin sätts igång av mångfalden av material och man kan bara ge sig hän och skapa!
Utan en färdig tanke på ett specifikt resultat. Och det är så kul! Jag tar en virkad duk och får syn på ett paketsnöre. Kanske kan jag fläta in det i duken? Behöver nog ett papper som stöd och bakgrund.
Den virkade duken syns inte riktigt mot det papper jag har valt, hittar en bit turkos papper som jag skjuter
in mellan duk och bakgrund. Paketsnöret står ut, vill inte sitta fast i duken när jag knyter fast det. Klistrar
fast det på papperet med limstift. Sen lägger jag till en tygknapp, två sidenblommor, ett gult band, en souvenir från en fjällresa och trycker till sist med schablon två svarta rådjur.

Att lära barn nyskapa på det här sättet har jag testat ofta i skolan med 7-12 åringar. Det har varit helt
fantastiskt att se deras skaparglädje. Jag tror att just det att de slipper alla prestationskrav på en vald
färdig produkt gör det här sättet att skapa så befriande. Jag tror nog att det fungerar även med yngre barn.

Stinas föreläsning 120223

Jag lär mig alltid något nytt på Stinas föreläsningar. Hur många gånger har jag inte satt en ram runt ett
barns bild? T.o.m. klippt ut en bit ur en bild och ramat in. Skrivit vad barnet ritat, jadå. Och aldrig tänkt
tanken att jag förstört något i barnets unika bild. För att det skulle se snyggt ut på väggen.
Den här otroliga respekten för barns eget uttryck som Stina lär ut är verkligen guld värd. Hur tänkte jag
egentligen? Kan jag tänka nu. Och hur skulle jag själv känna om någon förändrade en bild jag gjort.
Förmodligen bli arg och ledsen. Tack, Stina för den insikten!

Reflektion kring den pedagogiska miljön och dess betydelse för det skapande arbetet.

Om jag tänker på miljöerna jag sett hos mina basgruppsmedlemmar på Molinsgatan och Hakefjord.
Sen på miljön på Solgläntan och de besök jag gjorde i Guastalla så känner jag som vuxen att jag blir glad,
inspirerad och nyfiken. Överraskad många gånger.

" Hur vi pedagoger ordnar miljön på förskolan säger något om vad vi har för uppfattning om förskolans
roll, barn och barns lärande"  Ann Åberg Hillevi Lenz

Det är inte bara det att allt står framme i ateljén och är estetiskt tilltalande. Det har förstås en stor betydelse
för det skapande arbetet och för kreativiteten och fantasin.
Men, för mig är det hela den pedagogiska miljön och hur den är utformad som bidrar till lusten att skapa.
Att miljön lyckas inspirera och inbjuda till lärande. Att det finns material att utforska och förundras över.
Att man när man kommer in i ett rum direkt ser vad man kan använda det till. Men samtidigt att det är
föränderligt och tillåtande.
Det måste, tänker jag, göra stor skillnad att man då man byggt  upp en stad av klossar och annat material får låta det stå kvar och kanske fortsätta med det nästa morgon när man kommer till förskolan.

Allt detta tillsammans tror jag främjar lusten att att skapa och har stor betydelse för det skapande arbete.

Grupparbete i baslag 3. Sokratiska samtal. 120209

Försöker tänka vad det är vi ska göra egentligen? Ska vi ha ett sokratiskt samtal eller prata om vad det är och hur man kan använda det i en barngrupp?
Svårt, vi är bara 3 st ikväll och har ingen direkt information om vad vi ska göra.
Hur gör man för att föra ett Sokratiskt samtal med en grupp 2-3-åringar?
Klarar de av att sätta upp ett eget mål? Komma överens om regler för samtalet?
Det blir svårt. Men däremot känner vi att man nästan alltid använder de här 4 punkterna när man för ett samtal i en barngrupp:
- att genom eftertänksam dialog göra ett utforskande möjligt.
-att det inte finns några rätt eller fel, men mer eller mindre underbyggda argument.
-att lyssna
-att vara beredd att ändra sin ståndpunkt.