Egen skapande uppgift 3 120315

Funderar och funderar på vad jag ska göra. Av vad? Efter stor beslutsångest bestämmer jag mig för att
dra fram allt möjligt material ur skåp och lådor. Det här är det roligaste sättet att arbeta skapande tycker
jag. Fantasin sätts igång av mångfalden av material och man kan bara ge sig hän och skapa!
Utan en färdig tanke på ett specifikt resultat. Och det är så kul! Jag tar en virkad duk och får syn på ett paketsnöre. Kanske kan jag fläta in det i duken? Behöver nog ett papper som stöd och bakgrund.
Den virkade duken syns inte riktigt mot det papper jag har valt, hittar en bit turkos papper som jag skjuter
in mellan duk och bakgrund. Paketsnöret står ut, vill inte sitta fast i duken när jag knyter fast det. Klistrar
fast det på papperet med limstift. Sen lägger jag till en tygknapp, två sidenblommor, ett gult band, en souvenir från en fjällresa och trycker till sist med schablon två svarta rådjur.

Att lära barn nyskapa på det här sättet har jag testat ofta i skolan med 7-12 åringar. Det har varit helt
fantastiskt att se deras skaparglädje. Jag tror att just det att de slipper alla prestationskrav på en vald
färdig produkt gör det här sättet att skapa så befriande. Jag tror nog att det fungerar även med yngre barn.

Stinas föreläsning 120223

Jag lär mig alltid något nytt på Stinas föreläsningar. Hur många gånger har jag inte satt en ram runt ett
barns bild? T.o.m. klippt ut en bit ur en bild och ramat in. Skrivit vad barnet ritat, jadå. Och aldrig tänkt
tanken att jag förstört något i barnets unika bild. För att det skulle se snyggt ut på väggen.
Den här otroliga respekten för barns eget uttryck som Stina lär ut är verkligen guld värd. Hur tänkte jag
egentligen? Kan jag tänka nu. Och hur skulle jag själv känna om någon förändrade en bild jag gjort.
Förmodligen bli arg och ledsen. Tack, Stina för den insikten!

Reflektion kring den pedagogiska miljön och dess betydelse för det skapande arbetet.

Om jag tänker på miljöerna jag sett hos mina basgruppsmedlemmar på Molinsgatan och Hakefjord.
Sen på miljön på Solgläntan och de besök jag gjorde i Guastalla så känner jag som vuxen att jag blir glad,
inspirerad och nyfiken. Överraskad många gånger.

" Hur vi pedagoger ordnar miljön på förskolan säger något om vad vi har för uppfattning om förskolans
roll, barn och barns lärande"  Ann Åberg Hillevi Lenz

Det är inte bara det att allt står framme i ateljén och är estetiskt tilltalande. Det har förstås en stor betydelse
för det skapande arbetet och för kreativiteten och fantasin.
Men, för mig är det hela den pedagogiska miljön och hur den är utformad som bidrar till lusten att skapa.
Att miljön lyckas inspirera och inbjuda till lärande. Att det finns material att utforska och förundras över.
Att man när man kommer in i ett rum direkt ser vad man kan använda det till. Men samtidigt att det är
föränderligt och tillåtande.
Det måste, tänker jag, göra stor skillnad att man då man byggt  upp en stad av klossar och annat material får låta det stå kvar och kanske fortsätta med det nästa morgon när man kommer till förskolan.

Allt detta tillsammans tror jag främjar lusten att att skapa och har stor betydelse för det skapande arbete.

Grupparbete i baslag 3. Sokratiska samtal. 120209

Försöker tänka vad det är vi ska göra egentligen? Ska vi ha ett sokratiskt samtal eller prata om vad det är och hur man kan använda det i en barngrupp?
Svårt, vi är bara 3 st ikväll och har ingen direkt information om vad vi ska göra.
Hur gör man för att föra ett Sokratiskt samtal med en grupp 2-3-åringar?
Klarar de av att sätta upp ett eget mål? Komma överens om regler för samtalet?
Det blir svårt. Men däremot känner vi att man nästan alltid använder de här 4 punkterna när man för ett samtal i en barngrupp:
- att genom eftertänksam dialog göra ett utforskande möjligt.
-att det inte finns några rätt eller fel, men mer eller mindre underbyggda argument.
-att lyssna
-att vara beredd att ändra sin ståndpunkt.

Studiebesök på Solgläntan 120202

Det som först slår mig när jag kommer in på avd. är att här finns inte speciellt många "färdiga" leksaker.
Det finns mängder av material, byggklossar, kaplastavar, lego, mosaik, färger, penslar, kritor, böcker,
återvinningsmaterial osv. osv.
Överallt syns spår av barnens skapande och lek. De har byggt upp landskap av allt möjligt material och med
djur och människor, de har byggt i lera, målat.
En annan sak som slår mig är att det inte finns de annars obligatoriska söta bilderna på katter t.ex.
Det finns istället bilder som inte är tillrättalagda av t.ex. tåg, motorcyklar, byggnader och foton på barnens skapande och deras egna bilder.
Speciellt fascinerande är projektet inne hos 5-åringarna där de målat av kungar.
Kan inte låta bli att skriva om den pedagogiska dokumentationen som sitter uppe. Den är estetiskt tilltalande
och verkligen pedagogiskt upplagd. Med inspirationsbilder, barnens egna bilder, citat, barnens egna reflektioner och foton på barnen under projektets gång.
Jag blir väldigt inspirerad av allt! Det måste vara härligt att som barn och pedagog tillbringa sina dagar här.
Det känns att barns lärande tas på allvar och betyder något.

Sokratiska samtal på Frölunda Kulturhus

"Sverige dansar för djurens rätt", heter utställningen vi ska se. Känner mig som ett frågetecken. Vad är detta?
Och hur i all världen ska vi kunna ha samtal om utställningen? Det är alltså foton på olika dansband med husdjur-inte alltid deras egna, som ingår i en almanacka för föreningen Djurens rätt (http://www.djurensratt.se/)
Artisterna har ställt upp gratis. Väldigt vackra foton. Men, vad säger de mig? Hade jag inte vetat vad syftet var, skulle jag aldrig ha kunnat gissa det. Men sen blir det faktiskt riktigt spännande att ha : Sokratiska samtal,(går att läsa mer om på Skolverkets hemsida). Vi bestämmer oss för att frågan ska vara: På vilket
sätt värnar detta om djurens rättigheter? I min grupp kommer vi överens om följande regler för samtalen:
- våga avbryta
- respektera varandra
- låta alla prata till punkt
- låta alla komma till tals
Vi börjar med att var och en får svara på frågan. det som jag trodde skulle bli svårt att prata om, blir en
diskussion om bl.a. om det är rätt att äta kött.
Kan inte låta bli att efter samtalet, som väldigt mycket gick ut på att allt bara var kommersiellt och att alla
var väldigt glamouröst framställda ändå tänka: Men, vadå? bara för att man spelar och sjunger i ett dansband
och är snygg på bild. Kan man inte ändå värna om djurens rättigheter? Inte äta kött? vara medlem i Djurens
Rätt? Utesluter verkligen det ena det andra?

Reflektioner

Det är många tankar som snurrar, för mig har nog inredningen varit det jag fastnat för mest.
Jag tror att miljön vi vistas i påverkar oss hela tiden, både barn och vuxna.Det var fascinerande att komma på besök till Molinsgatan och Hakefjord och få ta del av deras inredning. Lärmiljöerna var tydliga och inspirerande, och precis som när jag var i Guastalla är det inte nödvändigt att ha en massa
nya fina möbler. Ibland tycker jag att det t.o.m. kan stoppa en, man blir så låst av att allt ska vara "fint".
Ateljén är förstås det jag är mest intresserad av, hur man inreder där, att allt material som vi jobbar med är synligt och lockar till skapande. Att vi gör det attraktivt för barnen. Men kanske ännu viktigare att
introducera materialet för barnen och pedagogerna så alla känner sig bekväma med materialet.
Som Stina Braxell säger i sin bok:" I ateljén krävs det att barnen har materialkännedom och kunskaper om hur man praktiskt och tekniskt hanterar olika sorters material." Jag har i många år haft förmånen att
få undervisa i Bild då jag jobbat som fritidspedagog. Där har jag alltid jobbat just så, låtit barnen testa och använda alla material för att sedan förhoppningsvis våga skapa själva utan den prestationsångest som jag upplever att många har när de ska ha Bild i skolan. Ja, det var några av mina tankar.