Sokratiska samtal på Frölunda Kulturhus

"Sverige dansar för djurens rätt", heter utställningen vi ska se. Känner mig som ett frågetecken. Vad är detta?
Och hur i all världen ska vi kunna ha samtal om utställningen? Det är alltså foton på olika dansband med husdjur-inte alltid deras egna, som ingår i en almanacka för föreningen Djurens rätt (http://www.djurensratt.se/)
Artisterna har ställt upp gratis. Väldigt vackra foton. Men, vad säger de mig? Hade jag inte vetat vad syftet var, skulle jag aldrig ha kunnat gissa det. Men sen blir det faktiskt riktigt spännande att ha : Sokratiska samtal,(går att läsa mer om på Skolverkets hemsida). Vi bestämmer oss för att frågan ska vara: På vilket
sätt värnar detta om djurens rättigheter? I min grupp kommer vi överens om följande regler för samtalen:
- våga avbryta
- respektera varandra
- låta alla prata till punkt
- låta alla komma till tals
Vi börjar med att var och en får svara på frågan. det som jag trodde skulle bli svårt att prata om, blir en
diskussion om bl.a. om det är rätt att äta kött.
Kan inte låta bli att efter samtalet, som väldigt mycket gick ut på att allt bara var kommersiellt och att alla
var väldigt glamouröst framställda ändå tänka: Men, vadå? bara för att man spelar och sjunger i ett dansband
och är snygg på bild. Kan man inte ändå värna om djurens rättigheter? Inte äta kött? vara medlem i Djurens
Rätt? Utesluter verkligen det ena det andra?

Reflektioner

Det är många tankar som snurrar, för mig har nog inredningen varit det jag fastnat för mest.
Jag tror att miljön vi vistas i påverkar oss hela tiden, både barn och vuxna.Det var fascinerande att komma på besök till Molinsgatan och Hakefjord och få ta del av deras inredning. Lärmiljöerna var tydliga och inspirerande, och precis som när jag var i Guastalla är det inte nödvändigt att ha en massa
nya fina möbler. Ibland tycker jag att det t.o.m. kan stoppa en, man blir så låst av att allt ska vara "fint".
Ateljén är förstås det jag är mest intresserad av, hur man inreder där, att allt material som vi jobbar med är synligt och lockar till skapande. Att vi gör det attraktivt för barnen. Men kanske ännu viktigare att
introducera materialet för barnen och pedagogerna så alla känner sig bekväma med materialet.
Som Stina Braxell säger i sin bok:" I ateljén krävs det att barnen har materialkännedom och kunskaper om hur man praktiskt och tekniskt hanterar olika sorters material." Jag har i många år haft förmånen att
få undervisa i Bild då jag jobbat som fritidspedagog. Där har jag alltid jobbat just så, låtit barnen testa och använda alla material för att sedan förhoppningsvis våga skapa själva utan den prestationsångest som jag upplever att många har när de ska ha Bild i skolan. Ja, det var några av mina tankar.

Workshop med lera och ljud

Att överföra ett ljud till lera medans man blundar. Lät väldigt annorlunda som uppgift, men det var en ganska härlig upplevelse.Att först välja ett ljud och sen göra ljudet och se alla som satt där med sin lerklump helt koncentrerade var fascinerande. Att själv blunda och göra ljudet jag hörde var först lite svårt, eller bara annorlunda, men tiden som var 3 min. för varje ljud gick fortare och fortare. Jag tror jag försökte likna ljudet vid något och göra det.Sedan gjorde vi i grupp en skulptur av alla våra verk och tänkte ut ljud till denna skapelse.

En egen uppgift/materiallistan

Jag har virkat ett överkast till mitt barnbarn av mormorsrutor. Det blev massor av trådar kvar efter allt fästande och jag har sparat alla för att någon gång göra nåt utav dom. Jag la ut alla på ett papper, min tanke var att jag skulle göra en bild och klistra fast garnändarna. Men då jag började lägga ut dem så kändes de nästan som lera, de har legat och blivit som en tilltrasslad massa, så jag började helt enkelt bara lägga ut massan till olika mönster. Ganska oväntat resultat, men kul!

Grupparbete i baslag och studiebesök på Hakefjordsgatans förskola 24.11

Härligt att få göra studiebesök här! En otroligt stimulerande miljö med små rum i rummen.
Här är lärmiljön tydlig. Blir inspirerad och vill genast börja ändra om i vår miljö.
Vi pratar om att vi måste introducera allt material som finns först och främst för barnen.
Att miljön ska vara föränderlig och utifrån vad vi jobbar med i projektet. Kanske också lite provocerande för att väcka tankar och refektioner. T.ex. lägga till något oväntat-väcka lusten att gå in i ateljén.
Lite spännande, vad kommer att hända idag? Och vi tänker att man kan använda pedagogisk dokumentation

som ett verktyg för reflektion både för barn och pedagoger för att driva och utveckla projektet vidare.

Föreläsning, Pernilla Mårtensson

En givande föreläsning, verkligen. Pernillas glädje och engagemang lyser om henne.
För mig är det centrala här synsättet på barn, är de bara kultur-och kunskapsåterskapare eller
är de medkonstruktörer av kultur och kunskap? Hur tänker vi som jobbar med barn om det?
Hon pratar också om att lärmiljöerna måste vara tydliga. Tänker vi på det? Hur möblerar/inreder vi våra förskola? Syns det direkt när man kommer in i ett rum vad man kan göra där?
Tack för en givande föreläsning!

Dokumentation kring projektarbete 111103

Mia visar ett projektarbete från Solgläntans Förskola i Hisings Kärra om såpbubblor/bubblor.
" Som du lyssnar får du svar... Vad lyssnar jag efter?" Jag fastnade för dessa meningar.
Vad är det jag lyssnar efter? "Rätt svar?" Eller barnens egna funderingar och reflektioner utan att ha
några förutfattade meningar eller ett färdigt koncept över vart t.ex. ett tema ska ta vägen.
Genom att se dokumentationen och höra Mias kommentarer blir det tydligare för mig hur man kan
forska i ett projekt/tema tillsammans med barnen, och hur man kan dokumentera.
Lärandeprocessen syns verkligen på bilderna i dokumentationen.